Tiden bara springer iväg när man har en bebis att ta hand om,
så nu kanske det blir slut på min rastlöshet vilket passar mej utmärkt!
Magen sjunker ihop mer och mer och är snaaart GONE!
Promenader är den enda träningen jag får hålla på med nu, så det blir ca 2 promenader om dagen.
Läkarna skrattade åt mej och sa:
"Ja, du är då den första vi hört fråga när du får börja träna igen när du ligger på operationsbordet".
Klart man vill ha tillbaka kroppen haha :)
Visst är det svårare att ta hand om sig själv och få tiden att räcka till träningen men det är inte omöjligt och jag tänker inte glömma bort mej själv.
Tur att jag har världens finaste pojkvän vid min sida som tar Guldmedalj i sin papparoll! L O V E Y O U ♥
