Känns alltid lika jobbigt.

Systerskap i city.

När vi slår ihop våra småskallar blir allt påhitt alltid busigare än tänkt.

Vi lider av svår separationsångest när dagen börjar gå mot sitt slut och det är dags för oss att gå åt varsitt håll.

Att det ska vara så fruktansvärt att det finns ett liv utanför våran lilla värld haha.

För att ens kunna gå hem till sig själv igen så tar vi upp telefonen och ringer varann då blir det inte riktigt lika jobbigt att skiljas åt och till slut lägger vi på luren.

Ja ni ser ju... Vi har till och med en steg för steg metod för att ens kunna skiljas haha.

Det är syskonkärlek det :)