I slutändan står man där själv.
Tror inte att jag riktigt förstått det uttrycket förrän nu.
Jag har alltid haft så mycket människor runt omkring mej som stöttat mej i allt och som jag alltid kunnat lutat mej mot i jobbiga tider.
Nu bygger jag grunden för en bra framtid för mej och min Theo.
Jag vet att det bara är jag som kan göra det.
Bara jag som kan kämpa för att nå dit jag vill, och tro mej när jag säger att min envishet kommer ta mej dit.
Jag gör det jag vill göra och det jag mår bra av.
Jag har gått igenom mycket dom senaste åren och att vara ensamstående mamma har jag lärt mej mycket av.
Vill bara vara själv nu.
Lägger all dålig energi bakom mej.
Vill du lägga din platta åsikt om något så dumpa den i brevlådan så läser jag den när jag är starkare.
Låt mej bara vara!
Du bara finns där och älskar mej precis som jag är.
Utan dej hade jag aldrig orkat..
Min älskade son! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar