Jag tar denna tid och använder den till vad som faller mej in.
Spontana hyss och jag gör vad jag vill.
I kväll ramlar det in lite folk.
Ett blodigt sår på insidan men tiden läker väl? Eller..?
Hur stort ärret blir kommer aldrig synas men på insidan kommer
det alltid sitta kvar.
Har ett hårt skal som alltid skyddat mej, tar mej igenom saker på ett bra sätt och har lätt att gå vidare så länge uret snurrar.
Framåt ska vi alla men i bland kommer känslor i vägen.
Jag blockar allt som hände och fyller mina dagar för just nu är tiden
min bästa vän.
Walk, just walk..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar