Man kommer långt på att rådfråga sina nära och kära men det viktigaste av allt är att gå tillbaka till sig själv och vad man själv vill göra.
Som ni märker så är jag fortfarande inne på detta ämne om min framtid.
Kanske blir tjatigt men jag lägger ut detta i text iallafall :P
Har varit på en arbetsintervju idag inom handikappomsorgen och kände när jag satt där att, detta är ju egentligen inte det jag vill göra.
Det visste jag ju redan innan jag gick dit men ändå ville jag höra vad det var och om jag kunde tänka mej att jobba med det.
Nu känns det som att mitt intresse för psykiatrin är större än någonsin och jag vet att jag vill hjälpa människor med psykisk ohälsa.
Hade jag fått välja så hade jag läst till psykolog men mina betyg räcker inte till.
Ska snart ut på praktik inom psykiatrin så då får jag mer en inblick i verksamheten..Gillar bara inte ovissheten just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar