I cant fix this

Till slut kommer det till den punkten när man själv vet att man gjort allt. Man har försökt att prata men det är ingen ide att prata om det för komunikationen leder ingenstans.. Finns ingen tillit kvar..Och allt är från den andras sida. Vart är då ljuset?
Har man en så kallad nära relation ska man väl vara två om att öppna upp sig? Två om att ta tag i saker och kunna diskutera. Envägskomunikation leder ingenstans. När tilliten är slut så dör det mesta.
I vissa fall när man är oensig med någon riktigt nära person som en familjemedlem, nära vän, partner mm så känner man varann så bra utan och innantill att man bara vet vad som kommer hända eller hur personen i fråga kommer reagera och handla utifrån det. 

Det går aldrig att komma utifrån med ett råd som: skit i honom/henne, jag tycker inte du ska ha med den personen att göra nå mer.
Visst! Man kan säga så. Men i slutendan är det personen i fråga det gäller som bestämmer hur det ska bli. Hur lätt är det att inte svara när hon/han ringer, inte hälsa när man ser varann på gatan, att bara släppa taget och förlora den man bryr sig om?