Har funderat extra mycket nu idag på vad som kan tänkas
hända den dagen man går bort..
Vi alla kommer till den dagen men ingen vet när eller vad som händer efter det sista andetaget.
Spekulera kan man göra och det hjälper alltid att få ventliera med andra.
Vänner, familjen och min kärlek till J♥han och Theo är vad som tar mej vidare nu så jag tittar frammåt men glömmer aldrig..
Det sjukaste är ju att direkt någon närstående har lämnat oss ska man sätta sig och kolla efter vilken kista man vill att personen som gått bort ska ligga i.
Känns jävulskt illa...
