Förlåt till alla mina vänner!

Jobbigt jobbigt...Yttre stress som hela tiden ligger på.

Har fått många kommentarer om att jag inte har tid att umgås längre..

Sjukt trist tycker jag självklart också och skulle väl verkligen gärna umgås mer med mina vänner.

Förstår att ni reagerar.

Vet inte riktigt hur jag ska lägga fram det här med pluggandet eftersom man kan tyckas ha mycket tid över när man pluggar.

Så är inte fallet för mej.

* Jag pluggar 100% på heltid i klass vilket gör att en hel dag går bort.

* Jag har Theo som är på dagis för att jag ska få ägna mig åt mina studier, och när han kommer hem som finns inget utrymme till att plugga.

* Finns det tid över av dagen så finns alltid saker att göra i hemmet i form av städ och tvätt då det blir stökigt och smutsigt när jag bor i en 2a med Theo och han inte har något eget rum att hålla till i plus jag som är expert på att kasta kläder runt mig (skärpning).

* På kvällarna när jag hämtat Theo på dagis är vardagen i rullning och matlagning står alltid högst upp på listan.

* Efter en middag har jag och Theo 2 timmar tillsammans innan läggningsrutinerna drar igång. Dom 2 timmarna vill jag gärna spendera med honom. Självklart tar jag gärna emot besök eller hittar på något med mina vänner där i bland också om det passar för er.

* Jag har min underbara mamma som kommer hit varje måndag för att mysa med Theo så jag får gå ner till Rozs jobb och socialisera mej där med folk i min egen ålder där vi hittar på olika aktiviteter varje måndag, riktigt kul.

* Helger gäller det att prioritera för mig vad jag ska göra? Vem eller vilka jag ska umgås med? Samtidigt som jag också varannan helg har Theo och vill hitta på nåt bus med honom.

* Försöker även klämma in träning för att må bra i mig själv.

Jag har inte mycket tid över nu när jag pluggar och det sliter säkert på vänskapen.

Samtidigt känner jag att jag vill göra något för mig själv genom att slutföra studierna och nå mitt mål om att bli klar undersköterska.

Jag har inte slutfört mycket i mitt liv om jag ska vara ärlig.

Körkortet och gymnasiet (där jag inte ens fick ett fullständigt betyg) är det enda.

Och för att slippa glida omkring med min städvagn som jag gjort så mycket och är så fruktansvärt less på samt att jag inte ser det som någon framtid för mig själv då jag vill göra något helt annat är den här utbildningen 

grymt viktig för mig.

Förlåt att jag inte ger er den fulla fokusen som ni förtjänar just nu...Har bara mycket i rullning.

Om 1,5 år är jag förhoppningsvis klar undersköterska och hoppas då att jag inte tappat allt för många runt omkring mig.