Min barndomskompis Nina är i Umeå med hennes son Neo.
För ca 7 år sen flyttade hon till skåne, minns fortfarande hur tungt jag tyckte att det var att hon skulle flytta så långt bort och idag är jag så grymt tacksam över den fina och nära vänskapen vi har till varandra.
En vänskap där man känner att man kan prata om precis allt!
Vi har busat på i stans kvarter och allting känns precis som förr.
Känner mej dock inte 100 med ett snorigt tryne och på gränsen till feber men än ligger jag inte ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar